Professor Mike Hazas är professor vid Uppsala universitet och har sedan starten av CIOCO2 stöttat som rådgivare med det vetenskapliga perspektivet kring ICT-sektorns klimatpåverkan. På CIOCO2-konferensen den 28 september 2022, delade Mike med sig av forskningen och tydliggjorde det akuta behovet av att minska vår datahunger, såväl globalt som i Sverige för att ICT-sektorn inte ska blir en av de stora miljöbovarna. Dataskam borde vara lika etablerat som flygskam är en av många slutsatser vi kunde ta med oss från Mike.

Professor Mike Hazas flyttade förra året med sin familj från England, där han bedrivit sin forskning de senaste 20 åren kring ICT och dess klimatpåverkan. Ursprungligen kommer Mike från USA, via England och vidare till Uppsala universitet och en professur vid fakulteten för Informations Teknologi. Bland Mikes publikationer finns bl a

Escaping unsustainable digital interactions: Toward ”more meaningful” and ”moderate” online experiences

Just måttlighet är något av en nyckelparameter för en hållbar digital konsumtion.

I dagsläget står ICT för 9% av den globala energianvändningen om vi räknar med tillverkning av hårdvara och transporter samt återvinningsprocessen, vilket motsvarar 3% av de totala CO2-utsläppen – lika mycket som det kommersiella flyget. Men till skillnad mot flyget som drabbats av flygskam och där stora insatser görs för att minska klimatpåverkan, så fortsätter ICT-sektorn att växa. Inom data så har vi sett en exponentiell tillväxt och under de senaste 10 åren har vår användning ökat från 2000 TWh till 3300 TWh. Detta utan att skapa någon form av dataskam.

De främsta energianvändarna är:

-Apparater såsom datorer, telefoner osv
-Nätverk
-Datacenter

Det kan ju tyckas förnuftigt med tanke på att det rör sig om en hel infrastruktur och något som vi bygger en samhällsfunktionalitet på. Men med Mikes data så är det enkelt att börja känna dataskammen komma krypande. Det vi använder våra apparater, nätverk och datacenter till är nämligen:

-70% videokonsumtion
-15% social media-konsumtion
-10% Maskin-till-maskin
-15% web, email och gaming, den sistnämnda ökar mest.

Så av de 8600 kg CO2 per person och år som detta motsvarar (eller 1580 km bilkörning eller 360 l mjölk) så kommer den absoluta majoriteten av vår förbrukning från ren nöjeskonsumtion. Dataskammen känns allt starkare.

För att ytterligare förtydliga situationen så har Mikes kollegor vid Bristoluniversitetet beräknat att Google skulle kunna göra en databantning motsvarande samtliga Googles nuvarande insatser för att minska energianvändningen enbart genom att införa en knapp på Youtube där användaren kan välja att enbart lyssna i stället för att visa video. Kanske inte bra för deras affärsmodell men definitivt bra för miljön.

Hårdvaruutsläppen då? För dessa är det främst tillverkning och transport som ger de största utsläppen. Förlängd livstid, att kanske inte göra uppdateringar allt för frekvent och att ifrågasätta nödvändigheten av vissa komponenter (t ex NAND Flash SSDs som står för hela 850 kg CO2-utsläpp i en Dell Power Edge Server) kan vara bra initiativ att börja med.

Sammanfattar vi Mikes föreläsning, kring vad vi var och en kan göra för att minska vår klimatpåverkan så skulle det kunna vara detta.

Vi måste se över vår datahunger och förstå att data har en allt större klimatpåverkan. Vi behöver precis som med all konsumtion ändra vårt beteende och se över vad vi verkligen behöver nyttja och vad som är onödig konsumtion. Det räcker inte med att klimatkompensera eller köpa grön el i Sverige, vi behöver se till hela kedjan annars ökar utsläppen någon annan stans. Transparens hela vägen. Från leverantörer till köpare till konsument.

Och som enskild individ så är det kanske följande:

-Dataskam – vi behöver skämmas lite, komma till insikt och förändra vårt beteende
-Se över Youtube-beteendet (och streamad media över lag)
-Fundera kring spelandet – det är lustfyllt men kanske kan göras i mindre mängd och framför allt utan att samtidigt konsumera Youtube, Discord och Netflix.

Stort tack riktar CIOCO2 till Mike för din klokskap. Vi lär oss hela tiden – tillsammans.